...
det kanske händer, vinden vänder, det bli bättre
så länge du lovar mig själv att det inte ska bli sämre
kämpa på, sträva hårt efter nya mål
det kommer gå, så småning om, om jag tror det går
tro på dig själv så litar andra på dig
och på det sättet du ser dig sjläv kommer andra se på dig
...
vandrar på stigen försöker hitta vart jag ska gå
men vart är stigen då, det är svårt, men det går ändå
rätar på ryggen och visar att jag är stark
för jag kan klara allt, jag vet att jag kan, för jag är stark
det livet jag har levt, ganska skevt, men överlevt
för problem går att vända, jag svär att det löser sig
tålamod, du kommer hem, blir bra igen
så länga du bara visar dem att du klarar dig själv
det är bättre än du vet, du måste bara se
försök att orka mer, och vägra falla ner
jag har kämpat flera år, kanske det är så
att det aldrig läks sår, men försök att inte tänka påt
spiralen av mörkret, du måste bryta mönstret
stäng av alla röster, din hörsel, och tänk på dig först men
det kan va svårt när allting bara går emot
men det kommer att gå bra om du bara har tålamod
Stanna joden, jag vill kliva av..
och den här gången är jag sjukt trött på allt och alla! '
Alla bara säger åt mig vad jag ska göra, hur jag ska betee mig, vad jag ska säga...
Har helt ärligt slutat bry mig om andra nu, den ända som jag orkar bry mig om är Hugo.
Folk snackar bakom ryggen, säger vi tar det seen, varför inte på en gång?
Det känns som att Robert stänger ute mig från sig själv, han berättar aldrig saker för mig.
Och det jag undrar är, ska vi leva tillsammans, eller i 2 olika världar?
Folk säger att man aldrig ska ångra något man gjort, men jag undrar det!
Men om jag fick chansen så skulle jag ändra på det som har varit.
Jag skulle tänkt på vad jag gjorde, jag skulle lyssnat på vad de sa.
Och jag skulle tagit tag i mitt liv själv..
Det värsta jag vet är att sitta och vänta, och ska jag vara helt ärligt så vet jag inte vad jag väntar på.
Jag vet inte hur morgondagen kommer se ut, och jag vet inte om samma människor kommer finnas kvar.
Jag vet inte om jag kommer känns som jag gör idag, jag vet inte om det finns en sådan framtid som jag hoppats.
Jag vet bara att jag är jag, och att ingenting blir som man tänkt.
Jag önskar att det fanns en knapp som gjorde att jorden inte snurra, som stannade tiden, och som stoppade berättaren från att byta sida i boken..
Men men, det ända man kan göra är att kämpa för sig själv, och för det som betyder något!
Men vad är det igentligen som betyder något? (ssjälvklart är hugo den som betyder mest)
Betyder det något att vakna upp på morgonen med samma person hela livet?
Betyder det något att få nogon att må bra?
Betyder det något att hålla någon i handen..
Och vad betyder igelnligen orden, "jag älskar dig"?
Hur vet man att man älskar någon på riktigt?
är det fjärilar i magen som vissa säger? är det att man vill dela livet med någon? är det att vilja göra allt i världen mer en person? är det att sakna någon som bara går iväg en stund? eller är det att vänta på någon som inte heller riktigt vet...
så många frågor, så lite svar.
Snälla stanna jorden, för jag vill kliva av..
älskling!<3
Du är mitt allt!
Det finns inget i världen jag vill lika mycket som att vara med dig.
Du gör mig så lycklig, att det inte finns ord som kan beskriva.
För mig är du verkligen allt!
Mitt liv, min familj, mitt hopp, mina steg, mina lungor, och min luft.
Men mest av allt, du är mitt hjärta.
Och jag hoppas du vill vara det för alltid.
Jag älskar dig så mycket!<3
Jag önskar..
Jag önksar du ville vara med mig, bara vara, någon gång iaf.
Jag önskar du kunde stanna hemma, ist för att gå på fest.
Jag önskar du kunde se, att jag behöver dig mer än någonsin just nu..
Men jag vet att du måste vara borta.
Jag vet att du vill vara med dina vänner.
Jag vet att du vill ut och festa.
Jag vet du vet att jag behöver dig..
Men jag önskar att du kunde stanna hemma.
Att du kunde lägga dig i sängen, med mig, utan att slå på datorn.
Jag önskar du förstog hur mycket det betyder för mig, att du stannar.
Jag önskar det var nått jag kunde göra, för att få dig o stanna...
vi är fler än du tror..
Jag förstår inte att du aldrig kan se hur jag mår, att du aldrig kan se att jag gråter på kvällen.
Att du inte kan tänka dig in i min situation..
Att du inte ens tar dig tid.
Det känns som att "skaffa familj" inte betyder lika mycket för dig som det gör för mig.
Jag vill ha en anledning, varför ska jag jämt få lägga mig själv på kvällen?
Varför ska jag jämt får lov att sitta och vänta på dig, för att du aldrig kan höra av dig?
Varför är det alltid jag som ska ta ansvar och vara vuxen i det här förhållandet?
Det ända jag ber dig om är att nån gång lägga dig tillsammans med mig, prata med mig, dela med dig av dina tankar och känslor.. Det är allt jag begär.
Men du vill hellre dricka öl med dina vänner och lyssna på deras problem, för dom är tydigen viktigare än oss.
Snälla öppna ögonen, vi har också problem..
Du klagar jämt på att jag lägger mig så tidigt. Och ja, det vet jag att jag gör.
Att vara gravid är inte det lättaste som finns..
Magverk, huvudverk, trött, kissnödig, känslor som flyger åt alla håll..
Du vet hur ont jag har i magen på morgonen, att jag knappt kan stå på benen för att det gör så ont.
Och ändå, ändå kan du inte gå upp och släppa ut hundarna, nej för du är för "trött".
Klart som fan att du är trött när du är uppe hela nätterna!
När det är så här redan med hundarna, så oroar jag mig för hur det kommer bli när bebis kommer..
Är det bara jag då också som ska gå upp?
Ibland käns det som att jag är helt ensam i det här, eller inte ibland utan nästan hela tiden..
Varför kan du inte inse att du inte kan hålla på som du gjort förut, vi ska bli en familj, du ska bli pappa.
Det är inte bara du längre, utan, det är vi...
kärlek
Det kärlek handlar om är insidan, känslor! Och känslorna sitter väl inte på utsidan, eller har jag fel?
Ge kärleken tid, när man minst anar det, så dyker den upp :)
Någonstans där ute finns den personen som vill dela sitt liv, med dig! :)
hmmm..
Alla dom som sa att dom skulle finnas där och ställa upp vad som än hände, vart är ni?
Ni vill att jag alltid ska ta mig tid för er, men när jag ber om något, en enda liten sak,
Ja då orkar ni inte, eller ni har inte tid, och kommer med bortförklaringar hela tiden.
Robert är hos Aron och har födelsedagsfest.
Så nu sitter jag här, ensam, en lördags kväll.
Kul liv man har asså..
Juste.
den 5/1 förlovade jag mig med min Robert, jag älskar dig<3
och i slutet på september ska vi ha barn :D <3
it's true that time is flying by too fast..
Vart tog allting vägen, det som gjorde mig glad, det som fick mig att må bra?!
Jag vill bara lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och önska att allt var som för 1,5 år sen.
Då jag hade en familj, en familj som gjorde allt för mig.
Jag hade någon att prata med, när allting höll mig nere.
Jag hade mina vänner, Polly, Dan, Becc, Katta, Rikard, Simon.. Jag hade dom bästa!
Och jag hade Dig..
Ni som kände mig då, i mitten av ettan, ni vet vad jag menar.
Att ha någon vid sin sida som ger en glädje, som ger en hopp.
Någon som tar ens hand, framför allla sina vänner och säger:
- Det här är min flickvän!
Någon som ger en allt, sina känslor, sina tankar, sitt hjärta och liv.
Det är kärlek. Respekt för den man kallar sin "andra halva".
Men vem som hellst kan förstöra det vackra utan att ens tänka.
Det som var bra då, för oss försvann, och det ända som finns kvar nu, är ett stort tomt hål..
Kryssning
seen blir det att myspysa med cicci och sandra! :D
På tala om ingenting så går min hjärna på högvarv just nu :/
...
Idag ska jag, Jonna, Magda och Becc kolla klänningar :)
Glaasss.
Muhammet Bilir ♥
Muhammet, jag vet att du finns, någonstans där ute i världen. Vi kommer nog aldrig någonsin att träffas, vilket är synd. Men du om någon, förstår mig, du bryr dig.. Så långt ifrån varann, men ända andas vi samma luft, vi går på samma jord, vi ser på samma himmel, så vi är närmre än vi tror. Tack för att du finns, du är en av dom få, jag kan kalla för en vän ,<3
♥
Äventyr!
God natt :)
men iaf, god natt!
www.Idakarlberg.Bloggsida.se
