it's true that time is flying by too fast..
Vart tog allting vägen, det som gjorde mig glad, det som fick mig att må bra?!
Jag vill bara lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och önska att allt var som för 1,5 år sen.
Då jag hade en familj, en familj som gjorde allt för mig.
Jag hade någon att prata med, när allting höll mig nere.
Jag hade mina vänner, Polly, Dan, Becc, Katta, Rikard, Simon.. Jag hade dom bästa!
Och jag hade Dig..
Ni som kände mig då, i mitten av ettan, ni vet vad jag menar.
Att ha någon vid sin sida som ger en glädje, som ger en hopp.
Någon som tar ens hand, framför allla sina vänner och säger:
- Det här är min flickvän!
Någon som ger en allt, sina känslor, sina tankar, sitt hjärta och liv.
Det är kärlek. Respekt för den man kallar sin "andra halva".
Men vem som hellst kan förstöra det vackra utan att ens tänka.
Det som var bra då, för oss försvann, och det ända som finns kvar nu, är ett stort tomt hål..
