...
det kanske händer, vinden vänder, det bli bättre
så länge du lovar mig själv att det inte ska bli sämre
kämpa på, sträva hårt efter nya mål
det kommer gå, så småning om, om jag tror det går
tro på dig själv så litar andra på dig
och på det sättet du ser dig sjläv kommer andra se på dig
...
vandrar på stigen försöker hitta vart jag ska gå
men vart är stigen då, det är svårt, men det går ändå
rätar på ryggen och visar att jag är stark
för jag kan klara allt, jag vet att jag kan, för jag är stark
det livet jag har levt, ganska skevt, men överlevt
för problem går att vända, jag svär att det löser sig
tålamod, du kommer hem, blir bra igen
så länga du bara visar dem att du klarar dig själv
det är bättre än du vet, du måste bara se
försök att orka mer, och vägra falla ner
jag har kämpat flera år, kanske det är så
att det aldrig läks sår, men försök att inte tänka påt
spiralen av mörkret, du måste bryta mönstret
stäng av alla röster, din hörsel, och tänk på dig först men
det kan va svårt när allting bara går emot
men det kommer att gå bra om du bara har tålamod
Stanna joden, jag vill kliva av..
och den här gången är jag sjukt trött på allt och alla! '
Alla bara säger åt mig vad jag ska göra, hur jag ska betee mig, vad jag ska säga...
Har helt ärligt slutat bry mig om andra nu, den ända som jag orkar bry mig om är Hugo.
Folk snackar bakom ryggen, säger vi tar det seen, varför inte på en gång?
Det känns som att Robert stänger ute mig från sig själv, han berättar aldrig saker för mig.
Och det jag undrar är, ska vi leva tillsammans, eller i 2 olika världar?
Folk säger att man aldrig ska ångra något man gjort, men jag undrar det!
Men om jag fick chansen så skulle jag ändra på det som har varit.
Jag skulle tänkt på vad jag gjorde, jag skulle lyssnat på vad de sa.
Och jag skulle tagit tag i mitt liv själv..
Det värsta jag vet är att sitta och vänta, och ska jag vara helt ärligt så vet jag inte vad jag väntar på.
Jag vet inte hur morgondagen kommer se ut, och jag vet inte om samma människor kommer finnas kvar.
Jag vet inte om jag kommer känns som jag gör idag, jag vet inte om det finns en sådan framtid som jag hoppats.
Jag vet bara att jag är jag, och att ingenting blir som man tänkt.
Jag önskar att det fanns en knapp som gjorde att jorden inte snurra, som stannade tiden, och som stoppade berättaren från att byta sida i boken..
Men men, det ända man kan göra är att kämpa för sig själv, och för det som betyder något!
Men vad är det igentligen som betyder något? (ssjälvklart är hugo den som betyder mest)
Betyder det något att vakna upp på morgonen med samma person hela livet?
Betyder det något att få nogon att må bra?
Betyder det något att hålla någon i handen..
Och vad betyder igelnligen orden, "jag älskar dig"?
Hur vet man att man älskar någon på riktigt?
är det fjärilar i magen som vissa säger? är det att man vill dela livet med någon? är det att vilja göra allt i världen mer en person? är det att sakna någon som bara går iväg en stund? eller är det att vänta på någon som inte heller riktigt vet...
så många frågor, så lite svar.
Snälla stanna jorden, för jag vill kliva av..
